Hej
allihopa vad roligt att ni alla har tagit er hit i dag!
När
jag fick frågan om jag ville hålla årets vårtal,
blev jag så överraskad att jag inte kunde säga
annat än ja, jag trodde nämligen att jag blev uppringd
för att bli invald i någon kommietté. Så
att jag skulle bli tillfrågad om att hålla årets
vårtalet det var jag helt oförberedd på. Men
jag ser det som en ära att få hålla vårtalet,
så jag tackar Byalaget för att jag fått förtroendet
att vara här i dag. Jag har länge suttit och funderar
över vad jag ska säga i mitt vårtal, vad kan man
säga som inte redan är sagt?
Trots allt måste man ju ha hållit vårtal i evigheter,
och det sker varje år säkert på hundratals platser,
så att tro att man ska komma på något nytt känns
ganska avlägset. Men det får mig också till att
undra, vad som är anledningen till att vi ändå
fortsätter att hålla vårtal? Är det för
att det ändå är en tradition?
Den Valborg vi firar i dag grundar sig på en hednisk högtid
som funnits i Tyskland, men som vi kommit att sammankoppla med
den Heliga Valborg. Valborg var en abbedissa som blev kallad till
Tyskland för att hjälpa till att kristna Tyskarna. 1
maj år 870 blev hon helgonförklarad. Under medeltiden
utvecklades det särskilda riter till Valborgs minne, där
häxor och motverkandet av onda andar hade stor betydelse.
Vid denna tiden som vi i dag firar Valborg höll de germanska
folket vårfester vilket av de kristna sågs som häxförsamlingar.
Särskilt trodde man att häxorna flög på valborgsmässonatten.
På sina kvastar flög de till de gamla offerplatserna
och för att delta i djävulens sällskap.
Ja, så nog består våran tradition såväl
på den kristna tron, men också på den gamla
hedniska kulturen, så visst är traditionen gammal.
Men hur står sig detta firande i dag? Vad är det som
gör våren så viktig för oss i dag? Det får
mig att fundera över våra fyra årstider.
När semestrarna är slut brukar de flesta av oss tycka
det är skönt att komma in i våra vardagliga rutiner.
Hur bra semester man haft beror enligt de flesta människor
på hurdant vädret varit. Har det varit mycket sol och
hög temperatur har det ofta varigt för varmt, har vädret
fört med sig mycket nederbörd har det varigt för
kalt och regnigt. Det gör att ledigheten kanske inte alltid
blev som man tänkt sig. Vi låter ofta vädret styra
vårt välbefinnande. Uppfattar vi att vädret varigt
bra har vi också lättare att se framemot hösten.
För när hösten kommer går vi in i en mörkare
och kallare årstid och dagarna blir kortare. Och så
har vi vintern, som i väderleken ofta ter sig oförutsägbar.
Och vad alla undrar är -Blir det någon snö till
jul? Julen som vi tycks ha någon slags hatkärlek för.
Vissa av oss som älskar att ge bort julklappar och pynta
våra hem, och andra som bara vill slippa och tycker julen
är en kravfylld tid.
Efter det har vi en vecka då vi ska förberedda oss
för det nya året. För det nya året ska bli
så mycket bättre än det förra! För nu
ska jag allt bli en ny människa! Och jag ska avlägga
det där nyårslöftet, som jag sen tänkt följa
i max 3 månader. De är löften som är svåra
att uppnå, de innebär allt för ofta en för
stor förändring i vår tillvaro. Dessutom ska vi
göra dem med sådan kraft att vi oftast inte orkar längre
än en kort tid. Löftena handlar ofta om att vi ska bli
bättre människor och att vi ska ta bättre hand
om oss själva, tänk om vi skulle ha de som mål
året runt. Då hade vi inte behövt några
kravfyllda nyårslöften. Efter nyåret startar
vårat nya liv! Det är också en slags mellantid,
med en uppförsbacke mot att -bara det blir varmare och ljusare
väder, för då kommer allting att bli så
mycket lättare och bättre. Men varför tycks de
flesta människor mest uppskatta våren och sommaren?
Jag går till mig själv, och funderar över förra
lördagen, då jag tänkte att jag måste ta
i tur med min hälsa, så jag deltog i utomhus träningen
ute på näset. Givetvis var det jobbigt, för jag
hade ju inte tränat på ett tag. Men jag som andra vet
ju att nu ska vi snart visa oss på stranden, och vi vill
ju vara i bra form inför sommaren och förra årets
kläder måste vi ju bara i, för tänk om de
skulle var för små?
Just våren, som även jag förknippar med en förväntansfull
tid har jag i år upplevt som en väldigt jobbig tid.
Jag har vart mycket trött och gått med en ständig
förkylning som aldrig riktigt tycks bryta ut. Men efter lite
efterforskningar har jag kommit fram till att jag nog har lite
pollenallergi. Vad skönt, för nu deltar även jag
i denna vårförkylningen, precis som jag deltar i hösten
och vinters influensor. Tänk vad skönt, även här
följer jag normen för vad som ses som normalt och naturligt.
Jag får inte heller glömma att se till att trädgården
görs i ordning inför sommaren, det ska sås och
planteras. Och så semestern som måste planeras, för
annars kanske vi inte får någon stuga, eller den där
rabatten som givetvis har ett slutdatum för att kunna bokas
billigare. När jag tänker på allt detta så
är det precis samma sak i vilken årstid man än
befinner sig i, det är alltid något man måste
fixa eller göra.
Även denna härliga vår och sommar har sina krav.
Men kanske det ändå ligger i oss själva, att det
är våra egna upplevelser och tolkningar som får
oss att tänka att detta är en skön tid. Hur kravfyllt
eller kravlöst vi vill att vårat liv ska vara är
mycket upp till oss själva. Och hur mycket inflytande vi
låter andra ha över våra liv är också
upp till oss själva att bestämma. Det är kanske
en fördel att större delen av året är lite
dystrare, så att vi lättare kan uppskatta den ljusa
tiden på året.
Något som är tänkvärt är ju att -låt
säga att du uppnår en ålder av 90 år, och
du tycker att halva året bara är tråkigt och
dystert, då har du ägnat 45 år av din livstid
till att klaga på årstiden, något som du ändå
inte kan göra något åt så länge du
bor i Sverige.
Vi som bor här har själva ett eget ansvar att vi trivs
och mår bra. Att skylla på dåliga årstider
eller att det var bättre för är att se sig i backspegeln
på de som inte kan göras ogjort. Men framtiden är
ännu orörd och det är upp till oss att skapa den
på ett sådant sätt som vi vill leva i den. Vi
ska vara tacksamma att vi har möjligheten att bo på
en sådan vacker plats somi Holsljunga.
Med de vackra sjöarna och de fina slingorna ute på
näset. Med en idrottsförening som ordnar uppskattade
aktiviteter så som Holsljunga marschen, som människor
kommer långväga för att delta i. Här har
vi också ett levande Byalag som är aktiva och har entusiasm,
och vilja till att skapa för att ge en ökad trivsel
och gemenskap. Jag tänker också på de människor
som flyr krigen, som lämnat allt de äger och har. Hur
de kämpar för att få ett bättre liv, ett
sådant liv som du och jag lever här i Sverige.
Visst har vi plats för några av dem. Vi ska vara tacksamma
för att ha dem här, för att de lär oss att
alla inte har det lika bra som vi. De bidrar till oss genom att
ha sina barn i skola och förskolan, det kanske är tack
vare dem vi kommer kunna fortsätta att ha våran skolan
kvar.
Det är lätt att ta saker och ting för givet, för
vi är vana att ha det bra. Jag vet att det också finns
ideella krafter i Holsljunga som arbetar för att de som kommer
hit, ska få en chans att komma in i gemenskapen. Det glädjer
mig att veta att de finns de som vill hjälpa andra, men särskilt
roligt är det att se dom som faktiskt gör det.
Jag tror nämligen att allt som man vill ska fungera, också
kommer att fungera så länge man själv vill det!
Vi alla är en del av bygden, och alla kan bidra med något
för en ökad trivsel och utveckling. Men inte minst kan
man göra något för sig själv, genom att acceptera
det som varigt och det man inte kan ändra på. Och det
som ännu inte hänt, är man med och kan påverka,
genom att ha en bra inställning och goda attityder.
Med dem orden styr jag mitt segel genom alla årstider, och
inget väder ska stoppa min goda attityd, eller hur jag vill
vara som människa!
Tack ännu en gång för att jag fick vara här
och jag önskar er alla en trevlig och glad valborg och 1
Maj.